Så kom du in i mitt liv...vet inte riktigt va du gör här...men något fick du mig att känna...i flera dagar hör man inte av dig och jag vet nog innerst inne varför...orkar inte mä en vända till...ändå kan ja inte riktigt hålla mig borta...ändå kan jag inte sluta tänka på dig...sluta tänka på va du tänker om mig...varför gör du så här mot mig? Kan du inte bara svara? Säga sanningen trots att den är hård? Jag hör hellre den än går i blindo in i en återvändsgränd igen...jag är gärna din vän...så lova mig inget du inte kan hålla...